I början av 60-talet hade kriminalitet och ordningsstörande nått sådan omfattning att man inom de största detaljhandelsföretagen anställde polismän som säkerhetschefer. En av de första säkerhetscheferna, Kjell Östbring vid AB Nordiska Kompaniet, tog initiativet till att bilda en samarbetsgrupp med målet att genom erfarenhetsutbyte uppnå bästa möjliga förebyggande verksamhet i företagen.
Första sammanträdet hölls på Nordiska Kompaniet onsdagen den 3 februari 1965. Vartefter åren gick kom nya medlemmar till gruppen med begränsning till företag inom detaljhandeln i Stockholm. Man skapade kontakter och ett gott samarbete med olika myndigheter och organisationer.
UR ÅRSBERÄTTELSERNA
Vid en tillbakablick framgår hur viktigt det är att säkerhetschefer ger akt på strömningar i samhället och är med i tiden. Exempel på händelser som redovisas i Årsberättelserna fram till 2000:
60-70-talets kraftfulla aktion, "Stoppa julen" med vandalisering av affärsentréer och skyltfönster samt dagliga bombhot. Särskilt allvarligt var det när bombhoten förekom i samband med Baader-Meinhofligans attack mot Västtyska ambassaden.
På 70-talet agerade gruppen i fråga om nyckelservice, när kopieringen tenderade att bli vildvuxen.
HSG aktualiserade stöld av lastpallar, som 1974 enligt polisen uppgick till 20 mkr.
Varularm av olika slag kom på bred front och falska, felaktiga inbrottslarm diskuterades livligt då det upptog en del av polisens resurser.
Borgarrådsuppvaktning 1972 Inledningsvis nämndes att köpmännen i mitten på 60-talet förklarade krig mot butiksstölderna. Då genomfördes första "Aktion mot butiksstölder”, vilken bidrog till att Kungl.Maj:t i februari 1968 uppdrog åt Justitiedepartementet att låta den redan tillsatta brottsutredningen utreda butiksbrotten. Den kom som ett delbetänkande, "Snatteri", SOU 1971:10.
1972 gjorde gruppen en uppmärksammad uppvaktning av borgarråden i Stockholms stadshus för att få till stånd insatser mot det ökade antalet rån, stölder, hot och trakasserier som drabbade handeln och dess anställda. En kommission ledd av Ove Rainer, kort därefter Justitieminister, utredde problemet. Utredningen fick i media namnet Betongkommissionen.
Stöldutredningen I januari 1980 bemyndigade regeringen justitieministern att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att undersöka frågan om åtgärder mot butikstillgrepp m.m. Den tidigare rikspolischefen Carl Persson utsågs att leda arbetet. I denna utredning ingick några av säkerhetscheferna som sakkunniga. 1982 kom betänkandet "Stöld i butik", SOU 1982:39 med förslag vilka tillgodosåg flera av detaljhandelns önskemål. När förslagen skulle genomföras hade ett regeringsskifte ägt rum och vi tvingades konstatera att den nya regeringen inte alls prioriterade utredningens förslag bl a ett om polismans rätt att utföra strafföreläggande direkt på brottsplatsen vid bevisat snatteribrott.
1986 tillsatte Brottsförebyggande rådet (BRÅ) en arbetsgrupp vars resultat efter tre års utredande resulterade i en handbok ”Ökad säkerhet inom handeln". Även i denna grupp medverkade säkerhetschefer som sakkunniga.
1988 kom Rikspolisstyrelsen med "Rapporteftergift i praktisk tillämpning" där det bl a stod att läsa om registrering av snattare: "…….tyvärr tål inte person- och belastningsregistret hos RPS den utökning som en registrering av alla rapporteftergifter och åtalsunderlåtelse skulle innebära".
Vid olika mässarrangemang samt bidragit med en övningsbutik på polisskolan i Ulriksdal.
Arbetet har idag utvecklats till ett helhetstänk runt företagets riskmiljö.
Under dryga 50 år som gruppen verkat har dess namn och stadgar ändrats för att stämma med tid och utveckling.
